Ett år med Arsenal - del 1

Ett nytt år är här. Andreas Hjalmarsson och Jonas Jacobson tar er med tillbaka till 2008 för en genomgång för varje månad. Bra resultat, snygga mål, viktiga händelser samt lite ”Bergkamp och Jeffers” står på agendan.

2008 var året som började i dur, mellanlandade i någon form av blues och slutade i moll. Vill man gå ännu djupare kan man likna säsongen vid himmel, limbo och helvete eller varför inte hopp, den gyllene medelvägen och förtvivlan? Liknelserna är säkert lika många som antalet åsikter om året. Här är vår variant.

Efter varje månad kommer Bergkamp respektive Jeffers (dvs bra och dåliga saker med månaden) rankas, vi kommer även att nämna den mest minnesvärda matchen och månadens snyggaste mål.

Januari
Året började på bästa sätt för The Gunners. En stor samling bakfulla Gooners såg Eduardo göra årets första mål mot West Ham någon minut in i matchen innan Adebayor satte tvåan, ett smått märkligt mål. Wenger själv sa ”I still don’t understand how it went in.” Inte jag heller. Adebayor verkade dock veta då han redan var bakom reklamskyltarna och firade innan bollen var i nät.

Burnley förpassades ur FA-cupen och en stjärnsmäll var ett faktum i Carling Cup. Rivalerna Tottenham krossade ett (för en gångs skull i CC) A-lagsbetonat lag på White Hart Lane i returen med hela 5-1. I ligan besegrades Fulham med 3-0, ett resultat som vi även fick se i två matcher mot Newcastle i ligan respektive FA-cupen.

Det här var också månaden då Afrikanska Mästerskapen förstörde lite för Wenger men säg något ont som inte för något gott med sig. Alexandre Song blev inkallad till Kamerun och fick ett internationellt genombrott. Någon som redan haft sitt internationella genombrott är David Beckham. Engelsmannen tränade med Arsenal för att hitta formen igen innan han hamnade i USA.

Lassana Diarra lämnade Arsenal efter blott en halv säsong med klubben eftersom han inte fick den speltid han ville ha. Istället hamnade han i Portsmouth och Wenger menade att Diarra ”panicked a little bit.” Med facit i hand vet vi att Diarra troligen hade haft en plats i laget i nuläget, men fransmannen som kom från Chelsea kunde inte vänta på chansen.

Månaden kan också kommas ihåg som då Adebayor och Bendtner hade en liten dispyt under Carling Cup-matchen mot Tottenham, en dispyt som inte fick några följder mer än att de fick förklara sig för Wenger och be om ursäkt. ”That Spurs incident is behind us” menade Adebayor och de båda har sedan dess spelat bredvid varandra under ett antal tillfällen.

Januari var också månaden då Rosicky skadade sig. En mystisk skada som sedan dess har lyckats hålla tjecken ifrån vidare spel med Arsenal. Elaka rykten har sedan dess sagt att han misslyckats med ett drogtest och att skadan är ett sätt för Wenger och Arsenal att mörka. Det är nog tveksamt med tanke på allt rabalder som blev då Rio Ferdinand missade sitt dopingtest för några år sedan.

Bergkamp/Jeffers

*Året började med en vinst
*Songs internationella genombrott
*Humorn i att Tottenham släppte en DVD med 5-1-vinsten.

*Att Afrikanska Mästerskapen ligger mitt i säsongen
*Det pinsamma resultatet i Carling Cup
*Adebayors och Bendtners löjliga dispyt
*Rosickys skada som fortfarande håller honom borta

Mest minnesvärda match
3-0 mot Newcastle i FA-cupen. Kevin Keegan var ny i klubben och ”Skatorna” såg ut att ha fått en nytändning. Adebayor vars Togo missat Afrikanska Mästerskapen gjorde två mål innan ett självmål stängde matchen totalt och avancemanget var ett faktum.

Månadens mål
Mathieu Flaminis mål mot Newcastle i 3-0-matchen på Emirates i ligaspelet. Nog för att Adebayors slängnick och Fabregas mål i samma match var bra men toppa fransmannens högerkanon i krysset kan dom inte. Pang.

Februari
Efter den fina inledningen på året konstmålade Eduardo oss vidare in i februari, i en match mot City där egentligen Adebayor var banans kung och säkrade en fin 3-1-seger, som Wenger i slutändan beskriver med orden: ”I believe it is a deserved win."

Utanför planen hann knappt transferfönstret stänga innan det började spekuleras om sommarens stanna eller icke-stanna för flertalet spelare i Arsenalsammanhang. Gilberto Silva deklarerade på ett tidigt stadium att han inte kommer att stanna i klubben om han fortsätter att vara så långt från startelvan, och vår soon to be glassälskande vitryss dementerade att han ville flytta till Barcelona i sommar.

Ute på gräset gick dock spelet vidare utan krackeleringar. I en match i alla fall. Efter 2-0 mot Blackburn satt en av undertecknade och genomled 0-4 mot Manchester United i FA Cupen på sin födelsedag. De röda djävlarna var rejält taggade och Arsenal fick vinka den andra inhemska cupen hejdå för den här gången.

Efter debaclet på Old Trafford väntade Champions League och vanvettigt rutinerade Milan, hemma på Emirates. Trots den korta, kassa formen och ett litet skadeläge som fick de flesta Gooners att känna lite kallsvett innan matchen. Men, för att ta en situation ur matchen för att beskriva den, Senderos gav inte Pato en enda chans. Istället hade Arsenal bra koll på matchen, och om det inte vore för en väl maskerad kapning av Nesta på Hleb och en sanslös miss i slutminuterna av Adebayor så hade Arsenal haft ett riktigt bra utgångsläge inför returen. Nu slutade matchen 0-0.

Efter Milan väntade Birmingham, den mest känslosamma matchen på mycket länge. Målkungen Eduardo var för snabb för Martin Taylor i Birmingham-försvaret, vars toksatsning satte stopp för både Eduardos säsong. Vi behöver inte gå in på några detaljer. I själva spelet så tog Birmingham ledningen, eftersom hela Arsenal var i chock, men efter två Theo Walcott-mål i andra halvlek såg Arsenal ut att gå mot ytterligare tre poäng och fortsatt stabil serieledning. Så ville det sig inte.

På övertid hade Clichy inte ordning på fötter och boll i eget straffområde, utan tappade bollen och tacklade, såg det ut som, ned James McFadden. Straff dömde domaren och mål gjorde den fällde Birminghamspelaren. Gallas tappade besinningen. 2-2. I efterhand ser många den här matchen som säsongens peripeti, säsongens vändning.

Bergkamp/Jeffers

*Senderos fina form
*Den höga kapaciteten som visades mot Milan
*Eduardos målform

*Förnedringen på OT
*Eduardos skada
*Formdippen

Mest minnesvärda match
Birminghammatchen var något större än en fotbollsmatch. Det var hela registret av känslor.

Månadens mål
Eduardos 2-0 mot Man City är riktigt vackert, och symboliserar en tid och en form då vi utan maximal otur mycket väl kunnat vinna ligan.

Mars
”En hiss med hybris” skulle man kunna beskriva mars månad med. Toppar och dalar var vardagsmat för Arsenalsupportrarna. Månaden inleddes med en oavgjord match mot Aston Villa där ett sent kvitteringsmål räddade Arsenal. Kanske låg spelarnas fokus på Champions League-matchen mot Milan blott tre dagar senare och kanske gav den oavgjorda matchen blodad tand.

Den fjärde mars. Milano. San Siro. Wenger taggade laget med uttalanden som ”This team is destined for greatness” och Flamini berättade att laget inte fruktade att spela på San Siro. Hur det gick? 2-0 till Arsenal. Ett studsande skott från Fabregas och ett tap-in från Adebayor säkrade avancemang för The Gunners. I kvartsfinalen lottades Arsenal mot Liverpool.

I ligaspelet gick det desto knackigare. 0-0 borta mot Wigan följdes upp med 1-1 mot Middlesbrough innan Chelsea väntade på Stamford Bridge. Vi fick se Sagna göra sitt första mål för klubben men Didier Drogba gjorde sin vana trogen mål på Arsenal och Wengers mannar fick åka hem tomhänta efter två nätrassel av ivorianen.

”We can’t afford to drop any more points” sa Clichy och veckan därpå åkte Arsenal upp till Bolton och Reebok Stadium där ett imponerande skalp plockades. Bolton tog ledningen med 2-0 och Arsenal fick Diaby utvisad. Laget visade dock styrka och Gallas, van Persie och Fabregas såg till att genomföra en osannolik vändning för sitt lag. Den som satte kvitteringsmålet, Robin van Persie, hade nyligen kommit tillbaka från en av hans många skador och kallade vändningen för mirakel.

”We were 2-0 down at Bolton, down to 10 men, it was raining, it could not have been worse. After an hour it seemed just so far, so far but we showed a big, big strength. It is a little miracle that we won the game."

Slutligen fick också Emirates Stadium lite finbesök då den franske presidenten Nicolas Sarkozy och den engelske premiärministern Gordon Brown (misstänkt lik Terry Jones) guidades runt av Wenger.

Bergkamp/Jeffers

*Bortamatchen mot Milan
*Vändningen mot Bolton
*Robin van Persie tillbaka från skada

*Diabys huvudlösa utvisning mot Bolton
*Förlusten på Stamford Bridge
*Ett i övrigt darrigt ligaspel

Mest minnesvärda match
Allt annat än 2-0 mot Milan vore dumhet. En mållös förstamatch i London i februari fick mig att slå sönder mitt skrivbord då Adebayor var en ribbnick ifrån en Arsenalvinst. Fabregas och Adebayor redde dock upp det hela på San Siro och avancemanget var ett faktum.

Månadens mål
Jag skulle kunna säga att det var Fabregas mål mot Milan, men det hade varit lögn. Månadens mål gjordes visserligen av Fabregas, med viss hjälp av Jloyd Samuel, men borta mot Bolton. En osannolik vändning avrundades med ett äkta skitmål, och åh vad jag älskade det.
Se hela vändningen här.

Del 1 avklarat. Tre delar väntar tills hela året är genomgånget. Håll ögonen öppna, del 2 ska komma i veckan.